I naturen finns svaren på alla våra problem

Jag blir alltid harmonisk när jag endast kan se pannlampans ljuskägla på skogsvägen framför mig. Pulsen går ned och tankarna koncentreras oavsett om jag springer eller går en kvällspromenad. Ofta syns reflexerna från djurögon om jag vrider huvudet mot vägkanten. Dessa ögon är så sinnrikt uppbyggda med det reflekterande lagret av tapetum lucidum som förbättrar djurens mörkerseende. Skulle gärna haft ett sådant själv.

Vi naturvetare har länge härmat naturen för att optimera materialegenskaper. Naturen har ju några miljarder års försprång på oss forskare. Vi blir jättestolta när vi utvecklar starka och elastiska spindeltrådar utan spindlar eller när vi kopierar lotusblommans nanopiggar för design av vattenavvisande material. Även programmerare kopierar naturen eftersom man insett att evolutionen är en fantastisk optimeringsalgoritm. Med genetisk programmering, inspirerad av den biologiska evolutionen, förmås maskiner att programmera sig själva för bland annat artificiell intelligens i datorer och robotar och mönsterletande i stora datamängder.

Hur kan vi både vara så oerhört smarta och så ofattbart korkade, tänker jag när pannlampan släcks hemma i hallen? Vi hittar lösningen på high-techproblem i naturliga utvecklingsprocesser samtidigt som vi själva går under av livsstilssjukdomar när svaren på hur vi ska undvika dessa finns i samma processer.

Vi människor har tagit över herraväldet på jorden delvis tack vare vår enorma anpassningsbarhet vad gäller föda. Både de som levt på nästan enbart animaliskt fett och proteiner och de som levt på kolhydrater samt vegetariska protein och fettkällor har överlevt utan problem med metabola sjukdomar som diabetes typ 2, fetma och högt blodtryck. De har alla ansträngt sig kroppsligt för att få tag på mat. Våra biologiska kroppar är de samma som för 100 000 år sedan och liksom våra hjärnor inte alls anpassade till det liv vi skapat efter jordbruksrevolutionen med socker, härdade fetter och stillasittande.

Det är till exempel välkänt att rätt mat under behandling av mag-tarmcancer avsevärt förbättrar patientens prognoser. Trots detta serveras inte den optimala kosten ens på våra framstående universitetssjukhus. På dagens läkarutbildningar ägnar man oftast mindre än två dagar till nutritionslära. I stället för att förebygga sjukdom ligger fokus på att behandla efter att man blivit sjuk. Vilket är sjukt korkat, eller hur?

Oavsett hur mycket vi utvecklar nano- och biotekniken för att hålla oss friska kommer vårt framtida samhälle att slita med höga sjukvårdskostnader och lidande om vi inte ändrar vår livsstil radikalt. Uppsala universitet skulle kunna visa omvärlden att vi både kan tänka fritt och rätt genom att lägga in en kurs på utbildningar inom alla vårdyrken som förmedlar den vetenskapliga evidens som finns kring hur livsstil påverkar vår hälsa. Prevention av sjukdom måste bli huvudfokus för de som ska leda utvecklingen av vården, speciellt med tanke på det demografiska skiftet som sker i befolkningen!

Maria Strømme